tisdag 2 december 2008

Vad har dom gjort???

Hej!

Mattar är opålitliga! Där låg jag hemma i all fridens ro när Matte stoppade in mig i en bur och Lilla Äcklet i en annan och åkte iväg med oss. När vi kom fram kände jag igen lukten, ett djursjukhus! Jag fick en otäck spruta och somnade. Sedan vaknade jag med en tratt om huvudet och ett stort sår på magen. Lilla Äcklet hade minsann inte behövt sova, utan hon hade bara behövt ta blodprov! Matte, orättvist!

Fast Matte har berättat efteråt att jag ska se det som att jag inte får min kropp exploaterad mer utan Matte har mig bara för att hon älskar mig så mycket. Jag får nog fundera över det där en stund. Har mig??? Vem har vem tror hon??? Men det här med att hon älskar mig så mycket lät ju bra.

Fröautomaten för den flygande maten har kommit upp, och vi sitter allihop och tittar på alla godsakerna... fast när det kom ett brunt djur med yvig svans blev till och med farsan lite fundersam. Eftersom det är han som är flygande matexpert i huset frågade vi vad det var för nåt, men han bara harklade sig och muttrade något om borstsvansad brunkvittrare eller så. Jag tyckte han lät osäker. Bilden på farsan är när han studerar den flygande maten som bäst och viftar på svansen så fort att den inte syns en gång...

Varje morgon kommer farsan ut en stund i sin sele, den gamla var för klen och han kunde rymma, och han påstår att den nya selen är gjord för pitbullterriers. Matte har viskat i örat på oss andra att visst är den gjord för hundar, men att hon absolut har för sig att det stod dvärgspets på etiketten... men det berättar vi inte för honom, för han är så modig och försvarar vårt hem så bra. Den dumma Stickan har ju inte visat sig i närheten sedan farsan klådde upp honom! Se bara vad han är beredd att lära alla som kommer i närheten en ordentlig läxa! Och titta noga på hans rakade hår! Han säger att Matte brukar raka honom på nätterna när vi andra sover för att han ska se så tuff ut och att Matte letar efter ett svart nithalsband till honom. Jag tror det skulle passa honom!

Nu är jag lite sömnig så jag går och tar mig en catnap. Hej så länge!

Pixie

lördag 15 november 2008

Det har hänt massor!


Hej alla!

Oj vad det har hänt saker här! Jag har bara inte haft tid med att skriva. Matte och ibland Husse med har varit ute och rest en del, så snälla grannen Sylvia har tittat till oss och Mattes ungar har passat oss ibland, så nu har jag satt ner foten och sagt till dom att nu får dom bara stanna hemma, så det så! Och det verkar som att dom lyder mig, för nu var det ett tag sedan. Vaddå ut och resa, när Matte helt enkelt kan stanna hemma och ta emot all Pixiekärlek! Det finns väl inget som går upp mot det!

Och så säger Matte att nu är jag bara, bara hennes, att Gamlamatte har gett bort mig helt, och där har Matte fått precis allt om bakfoten. Det är ju hon som tillhör mig, från dag 1 jag kom hit! Inget har förändrats och jag är hennes prinsessa, säger hon ofta. Klart jag är! Det finns väl inget finare än prinsessor???

Och så har Lilla Äcklet också gått och blivit Champinjon! Vet ni vad hon sa? -Det var väl inget märkvärdigt, bara att gosa lite med en kattvänlig person och säga hej till alla trevliga katter där, so what's the big deal? Hon kan lite utrikiska den dumma bruden och hon sålde sig sååå lätt!

Så till sist - vi har blivit en till! Nu bor här alltså 2 för många. Matte kom hem med en liten rödhårig vidrig sak som dessutom inte ser likadan ut som vi andra. Jag gör mitt bästa för att hon ska hålla sig på sin plats, men farsan och Lilla Äcklet tycker att hon är sååå trevlig och sade Hej och välkommen. Suck! Äcklet till och med sover med henne, och det säger väl allt om båda två...

Och så har farsan varit ute och slagit igen, ja det var ett tag sen, men han satt ute i sin löplina när förhatliga grannkatten Stickan kom i närheten igen. Farsan slängde sig mot honom och löplinan brast. Bägge katterna försvann i fjärran och Matte trodde att hon sett farsan för sista gången. Men efter en kvart krafsade han på dörren och ville in. Han slängde sig på golvet och hade sååå ont i tassen, men det gick över efter en kort stund. Under tiden berättade han hur han hade klått upp Stickan så till den milda grad att han aldrig skulle våga visa sig i närheten igen och kanske är det sant, för vi har faktiskt inte sett honom. Jag som trodde att farsan överdrev åtminstone lite grann, men min farsa är stor, stark och modig! Och nu har Matte monterat upp en ny löplina, som ska klara av en sån tiger som farsan.

Nä, nu serverar Matte middag, så jag måste kila!

(Bilderna från utställningen är det en tant som heter Caroline som har tagit, Matte kan inte för sitt liv komma på efternamnet, så hon ber om ursäkt! Men visst syns det vilken naiv och korkad katt hon är, Lilla Äcklet???)

söndag 15 juni 2008

Matte utlämnar mig igen!

Hej!

Har alla lika stora problem med sina Mattar som jag? Att Mattarna alltid, utan undantag, kommer på oss i ovärdiga situationer? Titta bara, och Matte påpekar med skadeglädje i blick och stämma att eftersom jag ligger överst måste jag ha hamnat där sist... Rackarns också! Men observera åtminstone att jag till största delen ligger på farsan!

Lilla Äcklet har varit på utställning igen, och den dumma lilla bruden tycker fortfarande att det är sååå skojigt! Och bara komma och visa upp sig och få ett cert, lätt som en plätt! Hon hade legat i Mattes knä nästan hela dagen och tittat på många katter och människor. Matte, du ska inte vara ute och ränna med Lilla Äcklet, du ska vara hemma hos mig och klia mig på magen! Du får lära dig att du har en Uppgift!

Matte har berättat att balkonginnätningsplanerna har kommit så långt som till att nät är inköpt och farsan ser fram mot att få en bra spanplats. Han har ju ett stort ornitologiskt intresse och vill gärna utöva sin hobby. Förut idag satt han i köksfönstret och tittade lystet på en rödhake, men Matte säger till honom att det är opassande att klappra med tänderna, vifta våldsamt på svansen och jama upphetsat när man har en seriös hobby. Farsan muttrade att seriositeten är det sannerligen inget fel på, han skulle gärna ta en ännu närmare titt på rödhaken och kanske också se efter hur den ser ut inuti.

Matte har varit otrogen! Kan ni tänka er, hon lämnade oss med en måttligt road Husse och stack till ett ställe som heter Kreta och en kväll när hon och hennes åtta kvinnliga arbetskamrater (tänk er själva, nio tanter, var glada att ni inte var med, jag får skavsår i öronen vid blotta tanken) hade ätit middag kom det en äcklig vit katt och smilade in sig och somnade i hennes knä. Och detta kan hon med att berätta! Hon försökte förtvivlat släta över det med att hon längtade så vansinnigt efter oss att det kändes åtminstone liiite hemtamt med en sovande katt i knät. Som om vi skulle gå på det! Ren och skär otrohet, det är vad det är! Jag hade tänkt vara lite fjär mot henne för att hon skulle veta sin plats, men jag glömde tyvärr bort det när hon kom innanför dörren, för hon KLIADE MIG PÅ MAGEN!

Men nu hör jag att farsan och Lilla Äcklet verkar ha hittat en fluga så jag måste gå.

Kram Pixie

tisdag 13 maj 2008

Min farsa hjälten!

Det var en tidig morgon i Olsfors... dimman hade knappt lättat, men som vanligt ville Farsan ut till sin löplina utanför köksfönstret. Jag, hans dotter, satt uppe i gästrumsfönstret och betraktade dramat... Plötsligt dyker en siluett upp... en röd och vit katt vid namn Stig (ej att förväxla med hunken Stig) och ställer sig på tvären och tittade hotfullt på farsan. Farsan fräser varnande och talar om för fienden att han lagt sin sista kattlort om han kommer en centimeter närmare... Stig struntar i varningen och anfaller... En vild kamp tar sin början! Vem kommer att vinna? Spänningen är olidlig för åskådarna (Matte och mig). Stig anfaller... vad händer nu? Vilda stridstjut uppfyller nejden... Matte öppnar ytterdörren och går ut och Stig springer ifrån krigsskådeplatsen. Farsan tjuter hjältemodigt och hoppar efter honom, men kopplet tar emot! Matte och farsan tittar efter Stig, som försvinner i fjärran i det första soldiset. Kvar på marken ligger några tussar av rött och vitt hår som rör sig lite i vinden... friden är återställd. Min far sitter oberört i köket och tvättar sig efter väl förrättat värv. Han har räddat familjen...












Min hjälte!

Inte kan dramats upplösning ha berott på att Matte hade full koll hela tiden och att Stig försvann för att hon sprang ut och skrämde honom, nej nej nej! Min farsa är stor, stark och modig!

Beundrande dottern Pixie

söndag 11 maj 2008

Skrattar bäst som skrattar sist!

Hej! Oj vad det har hänt mycket sedan sist! Och skrattar bäst som skrattar sist!

Lilla Äcklet var i alla fall på utställning häromsistens, i Stenkullen, och RÅKADE få ett cert. Domaren måste ha varit gravt vindögd den dagen, men shit happens. Hon kom hem och var sååååå högfärdig så det var inte sant. Hon kom t o m med spydiga kommentarer som att det var ju inget märkvärdigt, det var ju bara att åka dit, titta på trevliga katter (!) och gosa med domaren (!!!).

Titta här bara! En tant som heter Caroline Stenborg tog två kort på det dumma Lilla Äcklet, som tycker det är sååå trevligt. Jag talade om för henne att en Riktig Katt inte säljer sig så billigt, men hon undrade bara vad jag menade, och oh vad trevligt att hon ska på utställning snart igen så hon får tillfälle att prata med ännu fler trevliga kompisar. Brrr!

Själv var jag en sväng i Norge i helgen, eller ja, Matte, Gamlamatte och Stigs matte Maria var med också, och Marias katter Stig, snyggingen, numera kastrat, och så Trixie, Devon-tjej. Och vet ni vad, jag har blivit Internationell Champinjon! Jag förstår fortfarande inte det märkliga med champinjoner, men Matte blir glad i alla fall. Och dagen efter fick jag en ny rosett till min (stora) samling. Roligt att man uppskattar sann skönhet även i Norge! Och Stig som i alla fall har varit en riktig hunk blev BIS. Trixie, som hade det försonande draget att sätta Stig på plats flera gånger, blev också Internationell Champinjon, så vi var ett väldans stolt kattgäng som återvände till Sverige.

Norge var inte så märkvärdig egentligen, det bestod bara av en ishall och ett hotellrum, så varför Matte har tjatat om det begriper jag inte alls. Och långt dit var det också, så man blev både kissnödig och hungrig på vägen. Men på kvällen fick jag ha Matte för mig själv så som det ska vara, så att hon kunde klia mig på magen och det är det viktigaste som finns. Stig och Trixie fick bo i badrummet för säkerhets skull så de fick inget magkli.

Men nu måste jag gå och tvätta mig noga!

Kram Pixie

tisdag 8 april 2008

Förnedrad...


Hej!

Min Matte gillar att ta bilder på mig (fattas bara annat!) men ibland slår det lite slint för henne. Vad sägs om det här??? Bara för att en flicka är lite törstig, och så gör hon så mot mig!!! Får man inte ha lite privatliv? Fast egentligen tycker jag att jag har ett snyggt akterparti!

Matte och Husse har varit iväg en sväng, så yngsta ungen Lotta har tagit hand om oss (tror hon, men det var tvärt om) några dagar. Hon har haft lite kompisar här som har lekt med oss katter, så för en gångs skull sov vi inte i någons säng, för vi orkade inte flytta oss från soffan. Vad kul vi hade! Fast hon påstår att vi snarkade. Vi???

Matte och Gamlamatte har varit på kattungeturné i helgen, och Matte kom hem alldeles fjollig och gråtmild. De hade tittat på två olika kullar, tolv ungar sammanlagt, såna här krulliga små saker som jag i mina svagaste stunder så gärna vill ha. Fast min mejlkompis Iris var så här glad över sina små... De är 11 veckor nu, och Iris längtar efter att de ska flytta hemifrån så att hon kan återgå till det normala igen. Jag kanske ska tänka över saken en gång till.

Fast sen visade Matte en bild på en unge ur den andra kullen, och den verkar ju snäll och go... så

kanske ändå!
Jag får fundera över om det är värt att förlora figuren för den sakens skull! Jag har ju ändå mitt rykte som CHAMPINJON att tänka på!

Jag måste bara berätta om min knasiga farsa! Han är uppfödd i lägenhet, men han tycker att utomhuslivet (usch, bara usch!) lockar och nu bor vi i hus. När Matte går upp på mornarna går hon ut till brevlådan en bit bort och hämtar tidningen. Då bara ska farsan med, så han står redo på hallbordet för att bli upplyft och bäras med till brevlådan. Sen, när Matte äter frukost, kommer han sättandes igen, nu för att få på sig sin lilla sele. Sen ska han sitta i löplina på verandan med en liten handduk under stjärten för att inte förfrysa och titta sig omkring en stund innan han krafsar på ytterdörren för att få komma in igen. Sen hoppar han upp i Mattes knä för att hon ska ta av honom selen och efter det är han lugn.

Matte pratar om att näta in balkongen till oss nu i vår, och det kanske vore trevligt. En pytteliten stund i alla fall, fast farsan kanske blir sittande där dygnet runt... Lilla Äcklet tror också att det blir kul, och då kan de ju sitta där ute och mögla!

Vi har varit barnvakter åt Oskar papegoja under tre-fyra veckor under våren. Det är en konstig snubbe som vi katter har träffat 2-3 gånger förut, och han pratar nästan lika bra som Matte. Han talar om vad han heter och sin adress och att han ska hälsa på min Matte och katterna. Då blir Husse sur, för han nämns inte. Som ren hämnd lärde han Oskar att skrocka som en höna, och det var fort gjort. Matte försökte lära Oskar en sång, som slutade med "Oskar är en liten grå", men sång är inte Oskars bästa sida, så han skrålade bara med på slutet med en egen variant med egen melodi: "Oskar är gråååååå". Korkat. Annars är längsta meningen "Ska vi fylla på bensin, på OK Q8, 95 oktan i den gröna slangen?". Som om någon brydde sig...

Nu är det sovdags för Matte, och hon stänger av datorn nu för tiden, så jag måste gå.

Kram Pixie

söndag 17 februari 2008

Människor är inte riktigt kloka!


Hej! Fy vad svårt det har varit att "låna" en dator på sista tiden! Matte har varit hemma i influensa t ex, och vi katter har inte vikt från hennes sida i sängen. Hon måste ju ha tröst och gos för att komma på fötter igen, det begriper ju alla.

När hon varit frisk en vecka hände något konstigt. Husse jobbar på kvällar och nätter, och när han åkt till jobbet gick Matte och lade sig tidigt. Hon vaknade efter någon timme av att någon satt och knappade på datorn i allrummet utanför, förutsatte att Husse var hemma en sväng och somnade om. Dagen efter kollade hon med Husse, men nej, han hade inte varit hemma. Matte hävdar att det spökar i huset, men den intelligenta läsaren förstår säkert vad som hänt; det var ju jag, Pixie, som satt och skrev! Ibland är hon bra korkad, Matte!

Sedan sist har jag varit på utställning i Örebro. Där har jag varit förut, första gången Matte släpade med mig på såna dumheter. Tanten som tittade på mig tyckte jag var fin och jag fick en stilig rosett och kunde gå och lägga mig igen. Gamla-Matte och Nya-Matte pratade om Norge igen, så vi ska tydligen åka dit en sväng för nu kan jag inte ställas ut mer här hemma, om jag förstått saken rätt.

Nåväl, när jag sov som bäst, kom det nån och slet ut mig ur buren igen! Då kände jag att det var dags att sätta ner foten och peka med hela handen så när jag blev fasthållen av Matte bland en massa andra katter, vidriga, otäcka typer, så talade jag om vad jag tyckte och tänkte om det. Högt och tydligt, kanske hotade jag de andra också och talade om vad jag skulle göra med dem om jag bara fick tag i dem, varpå jag blev utvisad och fick gå tillbaka till buren. Varför har jag inte kommit på det innan? Lätt som en plätt, men Matte blev röd i ansiktet och såg ut att skämmas för mig. Varför det? Annars brukar hon minsann prata om hur viktigt det är med tydlig och rak kommunikation. Tydligare och rakare kan det väl inte bli?

Med på utställningen var också Gamla-Matte, hennes kompisar Maria och Maria och ena Marias snygging Stig. Han satt i buren bredvid och jag kunde ju inte med att visa att jag faktiskt gillade honom, så jag fräste rätt bra mot honom. Egentligen var han lite ung och barnslig, men vilken kropp! Det var det många andra som också tyckte, så han åkte hem med en massa priser, kattmat och grejer. En del vet hur man ska uppföra sig, tyckte jag att Matte muttrade, men jag hörde nog fel.

I bilen hem igen höll jag på att tappa öronen. Vi hade Gamla-Matte, ena Marian, hon med en massa konstiga djur som heter Klumpen, Bulan, Gul osv efter utseendet (jag hade nog passat in där eftersom jag är en pixie, enligt Matte) och Gamla-Mattes kompis Jaël. Jag förstod sedan att Jaël är min cyberkompis Tindras Matte, och vet ni vad hon berättade? Håll i er nu!

Tydligen var Tindras Husse lite förtjust i en ung, snygg tjej som jobbade på macken hemma i Skåne, eller åtminstone tyckte Jaël att han väl ofta hade ärenden dit. Så krånglade nåt med hundburen i bilen och Jaël bad Hussen om hjälp. Han kröp in i hundburen för att fixa vad det nu var, varpå djävulen flög i Jaël. Hon stängde burdörren och bakluckan om honom, satte sig bakom ratten på bilen och körde iväg den till macken... där Hussen fick krypa ur hundburen framför ögonen på tjejen som jobbade där...

Som sagt, människor är inte riktigt kloka! Men det måste ha varit en syn! Och som det skrattades under resan från Örebro! Där satt jag i min bur i baksätet mellan Gamla-Matte och Jaël och hade inte en chans att komma undan. Det var synd om mig! Och sååå skönt att äntligen komma hem och gå på lådan, för det vägrar jag att göra i utställningsburen!

Maria (Hallén i efternamn), hon med alla konstiga djuren, passade på att ta en idolbild när tanten tittade på mig, och visst är jag snygg!

Matte ska börja ställa ut Lilla Äcklet nu, när jag inte kan vara med på ett tag, och det lilla mähät kommer ju inte att ha vett på att protestera. Men hon är ju inte lika snygg som jag, så Matte ger nog snart upp. Då kanske hon kan hålla sig hemma och killa mig på magen istället, så hon åtminstone gör nåt vettigt...

Kram, Pixie