söndag 15 juni 2008

Matte utlämnar mig igen!

Hej!

Har alla lika stora problem med sina Mattar som jag? Att Mattarna alltid, utan undantag, kommer på oss i ovärdiga situationer? Titta bara, och Matte påpekar med skadeglädje i blick och stämma att eftersom jag ligger överst måste jag ha hamnat där sist... Rackarns också! Men observera åtminstone att jag till största delen ligger på farsan!

Lilla Äcklet har varit på utställning igen, och den dumma lilla bruden tycker fortfarande att det är sååå skojigt! Och bara komma och visa upp sig och få ett cert, lätt som en plätt! Hon hade legat i Mattes knä nästan hela dagen och tittat på många katter och människor. Matte, du ska inte vara ute och ränna med Lilla Äcklet, du ska vara hemma hos mig och klia mig på magen! Du får lära dig att du har en Uppgift!

Matte har berättat att balkonginnätningsplanerna har kommit så långt som till att nät är inköpt och farsan ser fram mot att få en bra spanplats. Han har ju ett stort ornitologiskt intresse och vill gärna utöva sin hobby. Förut idag satt han i köksfönstret och tittade lystet på en rödhake, men Matte säger till honom att det är opassande att klappra med tänderna, vifta våldsamt på svansen och jama upphetsat när man har en seriös hobby. Farsan muttrade att seriositeten är det sannerligen inget fel på, han skulle gärna ta en ännu närmare titt på rödhaken och kanske också se efter hur den ser ut inuti.

Matte har varit otrogen! Kan ni tänka er, hon lämnade oss med en måttligt road Husse och stack till ett ställe som heter Kreta och en kväll när hon och hennes åtta kvinnliga arbetskamrater (tänk er själva, nio tanter, var glada att ni inte var med, jag får skavsår i öronen vid blotta tanken) hade ätit middag kom det en äcklig vit katt och smilade in sig och somnade i hennes knä. Och detta kan hon med att berätta! Hon försökte förtvivlat släta över det med att hon längtade så vansinnigt efter oss att det kändes åtminstone liiite hemtamt med en sovande katt i knät. Som om vi skulle gå på det! Ren och skär otrohet, det är vad det är! Jag hade tänkt vara lite fjär mot henne för att hon skulle veta sin plats, men jag glömde tyvärr bort det när hon kom innanför dörren, för hon KLIADE MIG PÅ MAGEN!

Men nu hör jag att farsan och Lilla Äcklet verkar ha hittat en fluga så jag måste gå.

Kram Pixie