lördag 15 november 2008

Det har hänt massor!


Hej alla!

Oj vad det har hänt saker här! Jag har bara inte haft tid med att skriva. Matte och ibland Husse med har varit ute och rest en del, så snälla grannen Sylvia har tittat till oss och Mattes ungar har passat oss ibland, så nu har jag satt ner foten och sagt till dom att nu får dom bara stanna hemma, så det så! Och det verkar som att dom lyder mig, för nu var det ett tag sedan. Vaddå ut och resa, när Matte helt enkelt kan stanna hemma och ta emot all Pixiekärlek! Det finns väl inget som går upp mot det!

Och så säger Matte att nu är jag bara, bara hennes, att Gamlamatte har gett bort mig helt, och där har Matte fått precis allt om bakfoten. Det är ju hon som tillhör mig, från dag 1 jag kom hit! Inget har förändrats och jag är hennes prinsessa, säger hon ofta. Klart jag är! Det finns väl inget finare än prinsessor???

Och så har Lilla Äcklet också gått och blivit Champinjon! Vet ni vad hon sa? -Det var väl inget märkvärdigt, bara att gosa lite med en kattvänlig person och säga hej till alla trevliga katter där, so what's the big deal? Hon kan lite utrikiska den dumma bruden och hon sålde sig sååå lätt!

Så till sist - vi har blivit en till! Nu bor här alltså 2 för många. Matte kom hem med en liten rödhårig vidrig sak som dessutom inte ser likadan ut som vi andra. Jag gör mitt bästa för att hon ska hålla sig på sin plats, men farsan och Lilla Äcklet tycker att hon är sååå trevlig och sade Hej och välkommen. Suck! Äcklet till och med sover med henne, och det säger väl allt om båda två...

Och så har farsan varit ute och slagit igen, ja det var ett tag sen, men han satt ute i sin löplina när förhatliga grannkatten Stickan kom i närheten igen. Farsan slängde sig mot honom och löplinan brast. Bägge katterna försvann i fjärran och Matte trodde att hon sett farsan för sista gången. Men efter en kvart krafsade han på dörren och ville in. Han slängde sig på golvet och hade sååå ont i tassen, men det gick över efter en kort stund. Under tiden berättade han hur han hade klått upp Stickan så till den milda grad att han aldrig skulle våga visa sig i närheten igen och kanske är det sant, för vi har faktiskt inte sett honom. Jag som trodde att farsan överdrev åtminstone lite grann, men min farsa är stor, stark och modig! Och nu har Matte monterat upp en ny löplina, som ska klara av en sån tiger som farsan.

Nä, nu serverar Matte middag, så jag måste kila!

(Bilderna från utställningen är det en tant som heter Caroline som har tagit, Matte kan inte för sitt liv komma på efternamnet, så hon ber om ursäkt! Men visst syns det vilken naiv och korkad katt hon är, Lilla Äcklet???)