Hej! Fy vad svårt det har varit att "låna" en dator på sista tiden! Matte har varit hemma i influensa t ex, och vi katter har inte vikt från hennes sida i sängen. Hon måste ju ha tröst och gos för att komma på fötter igen, det begriper ju alla.
När hon varit frisk en vecka hände något konstigt. Husse jobbar på kvällar och nätter, och när han åkt till jobbet gick Matte och lade sig tidigt. Hon vaknade efter någon timme av att någon satt och knappade på datorn i allrummet utanför, förutsatte att Husse var hemma en sväng och somnade om. Dagen efter kollade hon med Husse, men nej, han hade inte varit hemma. Matte hävdar att det spökar i huset, men den intelligenta läsaren förstår säkert vad som hänt; det var ju jag, Pixie, som satt och skrev! Ibland är hon bra korkad, Matte!
Sedan sist har jag varit på utställning i Örebro. Där har jag varit förut, första gången Matte släpade med mig på såna dumheter. Tanten som tittade på mig tyckte jag var fin och jag fick en stilig rosett och kunde gå och lägga mig igen. Gamla-Matte och Nya-Matte pratade om Norge igen, så vi ska tydligen åka dit en sväng för nu kan jag inte ställas ut mer här hemma, om jag förstått saken rätt.
Nåväl, när jag sov som bäst, kom det nån och slet ut mig ur buren igen! Då kände jag att det var dags att sätta ner foten och peka med hela handen så när jag blev fasthållen av Matte bland en massa andra katter, vidriga, otäcka typer, så talade jag om vad jag tyckte och tänkte om det. Högt och tydligt, kanske hotade jag de andra också och talade om vad jag skulle göra med dem om jag bara fick tag i dem, varpå jag blev utvisad och fick gå tillbaka till buren. Varför har jag inte kommit på det innan? Lätt som en plätt, men Matte blev röd i ansiktet och såg ut att skämmas för mig. Varför det? Annars brukar hon minsann prata om hur viktigt det är med tydlig och rak kommunikation. Tydligare och rakare kan det väl inte bli?
Med på utställningen var också Gamla-Matte, hennes kompisar Maria och Maria och ena Marias snygging Stig. Han satt i buren bredvid och jag kunde ju inte med att visa att jag faktiskt gillade honom, så jag fräste rätt bra mot honom. Egentligen var han lite ung och barnslig, men vilken kropp! Det var det många andra som också tyckte, så han åkte hem med en massa priser, kattmat och grejer. En del vet hur man ska uppföra sig, tyckte jag att Matte muttrade, men jag hörde nog fel.
I bilen hem igen höll jag på att tappa öronen. Vi hade Gamla-Matte, ena Marian, hon med en massa konstiga djur som heter Klumpen, Bulan, Gul osv efter utseendet (jag hade nog passat in där eftersom jag är en pixie, enligt Matte) och Gamla-Mattes kompis Jaël. Jag förstod sedan att Jaël är min cyberkompis Tindras Matte, och vet ni vad hon berättade? Håll i er nu!
Tydligen var Tindras Husse lite förtjust i en ung, snygg tjej som jobbade på macken hemma i Skåne, eller åtminstone tyckte Jaël att han väl ofta hade ärenden dit. Så krånglade nåt med hundburen i bilen och Jaël bad Hussen om hjälp. Han kröp in i hundburen för att fixa vad det nu var, varpå djävulen flög i Jaël. Hon stängde burdörren och bakluckan om honom, satte sig bakom ratten på bilen och körde iväg den till macken... där Hussen fick krypa ur hundburen framför ögonen på tjejen som jobbade där...
Som sagt, människor är inte riktigt kloka! Men det måste ha varit en syn! Och som det skrattades under resan från Örebro! Där satt jag i min bur i baksätet mellan Gamla-Matte och Jaël och hade inte en chans att komma undan. Det var synd om mig! Och sååå skönt att äntligen komma hem och gå på lådan, för det vägrar jag att göra i utställningsburen!
Maria (Hallén i efternamn), hon med alla konstiga djuren, passade på att ta en idolbild när tanten tittade på mig, och visst är jag snygg!
Matte ska börja ställa ut Lilla Äcklet nu, när jag inte kan vara med på ett tag, och det lilla mähät kommer ju inte att ha vett på att protestera. Men hon är ju inte lika snygg som jag, så Matte ger nog snart upp. Då kanske hon kan hålla sig hemma och killa mig på magen istället, så hon åtminstone gör nåt vettigt...
Kram, Pixie
