...och julskinkan tyvärr slut. Den var väldigt smaskig! Vi katter fick lite smakprover varje dag, så vi var ganska nöjda. Men den viktigaste julklappen av alla uteblev: det blev inte fred på jorden, så som en verkligt FIN kattflicka som jag naturligtvis önskar sig.
Det var nog Lilla Äcklet och Tottis som önskade sig nåt annat, mer världsligt, så tomten lyssnade mer på dem än på mig!
Ytterligare en anledning för mig att ge dem varsin råso... äh, jag menar naturligtvis varsin lektion i empati och altruism. Fina katter kan fina ord!
Här är en bild på nån sorts flygande mat som Matte blir alldeles till sig när hon ser. Visst ser de goda och aptitliga ut! Matte säger ofta till Husse att man äter med ögonen också och jag håller med. Lite rött i maten så blir det så fint så och det riktigt vattnas i munnen!
Man kan inte vara på topp jämt, men just detta har jag ingen förklaring på. Tottis har säkert krupit närmare och närmare i smyg! Och titta på farsan, bekvämt inkrupen under en filt, det är just likt honom. Vet ni var han sover på nätterna? Det kan jag tala om! Bredvid Matte, under täcket, med huvudet på hennes arm!
Men nu hör jag att Matte ska borsta tänderna och gå och lägga sig, så jag måste kila iväg och dricka vatten ur badrumskranen! Vi har våra rutiner vid läggdags.
Kram Pixie