Min farsa hjälten!

Det var en tidig morgon i Olsfors... dimman hade knappt lättat, men som vanligt ville Farsan ut till sin löplina utanför köksfönstret. Jag, hans dotter, satt uppe i gästrumsfönstret och betraktade dramat... Plötsligt dyker en siluett upp... en röd och vit katt vid namn Stig (ej att förväxla med hunken Stig) och ställer sig på tvären och tittade hotfullt på farsan. Farsan fräser varnande och talar om för fienden att han lagt sin sista kattlort om han kommer en centimeter närmare... Stig struntar i varningen och anfaller... En vild kamp tar sin början! Vem kommer att vinna? Spänningen är olidlig för åskådarna (Matte och mig). Stig anfaller... vad händer nu? Vilda stridstjut uppfyller nejden... Matte öppnar ytterdörren och går ut och Stig springer ifrån krigsskådeplatsen. Farsan tjuter hjältemodigt och hoppar efter honom, men kopplet tar emot! Matte och farsan tittar efter Stig, som försvinner i fjärran i det första soldiset. Kvar på marken ligger några tussar av rött och vitt hår som rör sig lite i vinden... friden är återställd. Min far sitter oberört i köket och tvättar sig efter väl förrättat värv. Han har räddat familjen...












Min hjälte!

Inte kan dramats upplösning ha berott på att Matte hade full koll hela tiden och att Stig försvann för att hon sprang ut och skrämde honom, nej nej nej! Min farsa är stor, stark och modig!

Beundrande dottern Pixie

Skrattar bäst som skrattar sist!

Hej! Oj vad det har hänt mycket sedan sist! Och skrattar bäst som skrattar sist!

Lilla Äcklet var i alla fall på utställning häromsistens, i Stenkullen, och RÅKADE få ett cert. Domaren måste ha varit gravt vindögd den dagen, men shit happens. Hon kom hem och var sååååå högfärdig så det var inte sant. Hon kom t o m med spydiga kommentarer som att det var ju inget märkvärdigt, det var ju bara att åka dit, titta på trevliga katter (!) och gosa med domaren (!!!).

Titta här bara! En tant som heter Caroline Stenborg tog två kort på det dumma Lilla Äcklet, som tycker det är sååå trevligt. Jag talade om för henne att en Riktig Katt inte säljer sig så billigt, men hon undrade bara vad jag menade, och oh vad trevligt att hon ska på utställning snart igen så hon får tillfälle att prata med ännu fler trevliga kompisar. Brrr!

Själv var jag en sväng i Norge i helgen, eller ja, Matte, Gamlamatte och Stigs matte Maria var med också, och Marias katter Stig, snyggingen, numera kastrat, och så Trixie, Devon-tjej. Och vet ni vad, jag har blivit Internationell Champinjon! Jag förstår fortfarande inte det märkliga med champinjoner, men Matte blir glad i alla fall. Och dagen efter fick jag en ny rosett till min (stora) samling. Roligt att man uppskattar sann skönhet även i Norge! Och Stig som i alla fall har varit en riktig hunk blev BIS. Trixie, som hade det försonande draget att sätta Stig på plats flera gånger, blev också Internationell Champinjon, så vi var ett väldans stolt kattgäng som återvände till Sverige.

Norge var inte så märkvärdig egentligen, det bestod bara av en ishall och ett hotellrum, så varför Matte har tjatat om det begriper jag inte alls. Och långt dit var det också, så man blev både kissnödig och hungrig på vägen. Men på kvällen fick jag ha Matte för mig själv så som det ska vara, så att hon kunde klia mig på magen och det är det viktigaste som finns. Stig och Trixie fick bo i badrummet för säkerhets skull så de fick inget magkli.

Men nu måste jag gå och tvätta mig noga!

Kram Pixie