Faktiskt synd om Lilla Äcklet!

Hej! Eftersom jag är en empatisk, varmhjärtad och väldans snäll katt (om jag får säga det själv), så förstår jag att något hemskt har hänt Det Lilla Äcklet. Matte visade en bild på datorn på en katt som såg ut att sova så gott i sin bur, med en ros bredvid sig och så började hon gråta. Vad gör man med gråtande mattar egentligen? Jag gjorde nog det enda rätta och tvingade henne att kela med mig en lång stund (mitt goda hjärta igen). Sedan kröp det fram att Det Lilla Äcklets pappa dött på en utställning i helgen, helt hastigt och utan att ha varit sjuk innan. Det kändes konstigt, för jag har ju alltid haft min pappa med i mitt långa liv, jag har ju fyllt ett helt år!

Då gjorde jag mitt storsinta val, Det Lilla Äcklet fick sova bredvid MIN pappa hela natten! Själv sov jag på hans andra sida, så att jag skulle slippa beblanda mig alltför mycket... och när hon kom för att säga godmorgon, så tyckte jag att jag gjort tillräckligt, så hon fick smaka på en rak vänster denna gång. Men visst var det fint gjort av mig? Jag menar, jag älskar ju faktiskt min pappa! Han är en riktigt cool kille och min stora idol!

Även om han kör ner mig från favvoplatsen ovanpå badrumsskåpet (varmt och gott från lysröret) när han tycker att han vill bre ut sig alldeles ensam där. Tar sats med bakfötterna gör han och bara sparkar ner mig... men inte ett ord av klagan kommer över mina läppar, det är bara att ta ny sats...
Men så här mysigt kan vi ha det! Det kommer att dröja läääänge innan Det Lilla Äcklet får dela det här med oss!

Men nu måste jag springa på lådan! Kram Pixie

Pixie - det är jag!

Hej! Min matte säger alltid att jag är så fin och duktig, och det har hon alldeles rätt i! Hon vet bara inte hur fin och duktig jag är, som t o m skriver egen blogg! Man måste väl följa med i tiden och visa att man är en modern katt...

Jag är en Cornish Rex-tjej som fyllde ett helt år i fredags, den 13 juli. Inte ett dugg otursdag, för jag fick rökt skinka av min matte. Jag är väldans förtjust i rökt skinka, om någon inte förstod det. Ett år - det låter väl vuxet och moget! Jag bor tillsammans med min matte, min pappa och en liten dum, barnslig cornish-tjej som bara är ett halvt år. Rena barnrumpan, och jag har fullt upp med att försöka uppfostra det lilla kräket. Hon ska hålla sig på sin plats, annars svär jag åt henne och ger henne en rak höger. Det är det enda som hjälper!

Mitt riktiga namn, det som står i stamtavlan vill säga, för Pixie är väl inte oriktigt? är Curls 'n Claws Miss Elizabeth Swann. Det vägrar jag lystra till, för det kan man väl inte heta! Min gamla-matte, som jag föddes hos, kallade mig för allt möjligt. När pappa och jag flyttade till nya matte i november förra året, tyckte hon att vi var mer högt än lågt, men vi cornishar är ju såna! Nya matte såg en Harry Potterfilm där en lärare trollade fram ett gäng cornish pixies, små elaka typer med vingar och som fladdrade runt öronen på folk, och så säger läraren nåt i stil med "Those annoying Cornish pixies". Matte säger att hon fick en uppenbarelse då. Vad menar hon med det? Efter det fick jag i alla fall heta Pixie, och det gillar jag.

Gamla-matte har varit och hälsat på i helgen för att fira min ettårsdag (tack för de roliga leksaksmössen, men den konstiga blå grejen kunde du ha behållit). Mattarna, nya och gamla, hjälptes åt att fotografera oss katter, så jag skickar med bilder på farsan och Det Lilla Äcklet.

Lilla Äcklet till vänster, farsan till höger och hon den vackra på bilden högst upp, det är jag! Men det förstod ni nog!

Nähä, nu måste jag tvätta mig en stund! Kram Pixie