måndag 16 juli 2007

Faktiskt synd om Lilla Äcklet!

Hej! Eftersom jag är en empatisk, varmhjärtad och väldans snäll katt (om jag får säga det själv), så förstår jag att något hemskt har hänt Det Lilla Äcklet. Matte visade en bild på datorn på en katt som såg ut att sova så gott i sin bur, med en ros bredvid sig och så började hon gråta. Vad gör man med gråtande mattar egentligen? Jag gjorde nog det enda rätta och tvingade henne att kela med mig en lång stund (mitt goda hjärta igen). Sedan kröp det fram att Det Lilla Äcklets pappa dött på en utställning i helgen, helt hastigt och utan att ha varit sjuk innan. Det kändes konstigt, för jag har ju alltid haft min pappa med i mitt långa liv, jag har ju fyllt ett helt år!

Då gjorde jag mitt storsinta val, Det Lilla Äcklet fick sova bredvid MIN pappa hela natten! Själv sov jag på hans andra sida, så att jag skulle slippa beblanda mig alltför mycket... och när hon kom för att säga godmorgon, så tyckte jag att jag gjort tillräckligt, så hon fick smaka på en rak vänster denna gång. Men visst var det fint gjort av mig? Jag menar, jag älskar ju faktiskt min pappa! Han är en riktigt cool kille och min stora idol!

Även om han kör ner mig från favvoplatsen ovanpå badrumsskåpet (varmt och gott från lysröret) när han tycker att han vill bre ut sig alldeles ensam där. Tar sats med bakfötterna gör han och bara sparkar ner mig... men inte ett ord av klagan kommer över mina läppar, det är bara att ta ny sats...
Men så här mysigt kan vi ha det! Det kommer att dröja läääänge innan Det Lilla Äcklet får dela det här med oss!

Men nu måste jag springa på lådan! Kram Pixie

4 kommentarer:

Katternas Matte sa...

Stackars Lilla Äcklet som har förlorat sin pappa ;-( Du får nog vara lite snäll mot henne ikväll också. Det brukar vara jobbigast på kvällar och nätter när man börjar tänka. Men ge henne en höger imorgon bitti istället så hon inte blir för mesig. Hälsar Tindra som kämpar hårt här för att hålla alla fyrbenta kort och få dem att fatta att här är det JAG som bestämmer.

PS Jag brukar tycka det är bra att dela ut en "vinge" när de inte är beredda, för då glömmer de andra inte lika lätt vem det är som bestämmer. Bara ett litet tips. DS

Julia sa...

så fruktansvärt hemskt och sorgligt! usch usch, och stackars katts matte/husse!

men vet du vad Pixie - har det inte slagit dig att du kan ha något att vinna på att bli kompis med den lilla? man kan ju hitta på så mycket hyss ihop och raca och busa och brottas - matte får jag ju inte gosbita i fingret så jag försöker mig inte ens på att lekbråka med henne. men Bona, hon kan hon! kattkompisar är ju kanonbra! fast, en helt ny en, som inte är "part of the family" om man säger så, ska förstås veta var hennes plats är. /Iris

S*Curls 'n Claws Cornish Rex sa...

Det var väldigt storsint av dig... det är synd om lilla lammet och väldigt ledsamt och hemskt för Aro's familj. =(
Tycker du kan vara storsint nog att vara snäll mot lilla lammet även i fortsättningen, som Iris säger, hon kan bli en jättekul kompis!
Gamlamatte

Pixie-Belle sa...

Tindra - du är en riktig syster! Håll svingen igång, vi har mycket gemensamt! Och jag lånar faktiskt ut min pappa till Det Lilla Äcklet, du skulle sett dem förut, i mattes knä - Lilla Äcklet var huvudkudde åt farsan OCH KRAMADE HONOM RUNT HALSEN MED SIN SVANS!!! Matte satt fånigt tårögd, av nån orsak, men vem som helst skulle bli bedrövad över en sån syn!

Kram Pixie

Iris - matte har berättat att du är en trevlig och vacker katt och det borde göra mig misstänksam, men ok då... men läs ovan, jag lånar ju faktiskt ut min farsa. Storsint, om jag får säga det själv, men som du säger, hon måste veta sin plats!

Kram Pixie

Gamlamatte, du är inne på rätt djurart, men inget litet lamm utan en FÅRSKALLE... hi hi hi! Jodå, jag förstår att Lilla Äcklet och Aros familj tycker att det är fruktansvärt - matte satt och grät framför datorn - och jag jämför med om det skulle hända nånting med mig. Matte skulle aldrig bli människa igen! En till Pixie skulle hon aldrig nånsin hitta igen! (Tycker mig höra matte muttra nåt om att det är tur det, men jag utgår från att jag hör i syne).

Hälsa morsan och farbror Leo! Mini kan jag själv svära åt på nästa utställnig!

Kram Pixie