Manga-Pixie önskar gott nytt år!

Hej!

Nu är julen över och tomten har varit här... mest med god mat! Till och med sån med vingar... men den djupfrysta, upptinade varianten då, tråkigt nog! Den andra får vi bara drömma om. Fast farsan har blivit lite besvärlig. Han bara SKA ut och springer omkring och jamar högljutt hela tiden, och Husse, som jobbar nattetid och måste sova dagtid är väldigt lite glad. På natten sover vi ju hos matte i hennes rum och är tysta som möss. Fast hon klagar på att hon är stel som en pinne när hon vaknar. Jäkla klagande! Hon skulle inte sova en blund om inte vi sover i hennes maggrop, knäveck eller på hennes mage! Det säger hon själv, så det så!

Matte försöker lösa farsans högljudda mjauande med att släpa ut honom i koppel och sele när det blåser och regnar, och det hjälper ju. Fem minuter. Sedan har han glömt vädret och tror att nånstans, genom någon dörr i huset, finns sommaren. Dum är han!

Matte har en stor unge som heter Joachim, och han har en halvsyster som heter Josephine Calvert. Hon är bara så himla duktig på att rita, och hon ritade av mitt Kongro-porträtt på nolltid, men med sitt eget stuk. Jag blev en Manga-Pixie! Matte blev helnöjd och tyckte Jozzan fick med mitt uttryck, vad hon nu menade med det?

Jag lovade farsan och lilla äcklet att ta med deras nyårshälsningar också i denna betraktelse, och vad gör man inte om man är snäll och godhjärtad som jag?

Farsan önskar i alla fall gott nytt år till en del katt-tjejer han minns med tårar i ögonen plus Gamla-matte (trots att det är hon som sett till att det förblir minnen av ett annat liv).

Lilla Äcklet önskar gott nytt år till sin Gamla-matte och hela den stora, goa flocken av människor, deras barn och en ljuvlig kattflock. Hon får faktiskt tårar i ögonen när hon berättar om sin uppväxt. Det förstår jag inte. Hon har ju kommit till oss och får ta del av mina rättvisa uppfostringsmetoder!!!

Jag själv önskar ett gott nytt år till Gamla-matte, mamma (även om vi inte kommer så bra överens nu för tiden), farbror Leo, inte Mini men Iris och Tindra som jag haft lite nätkontakt med och som känns som dom systrar jag inte har!

Konstigt, Nya-matte har lagt en lapp bredvid datorn med mitt namn på. "Glöm inte önska gott nytt år från mig heller!" står det... Vad är detta? Sedan står det "Speciellt till Annelie och Mariorna i Skövde, Birgitta, Fionas Gamla-matte, Lise (har tydligen nån gammal flamma till farsan), Iris' matte och Tindras matte". Jag gör som jag blir tillsagd, snäll är jag som sagt!

Men, som sagt, ett riktigt gott nytt år!

Kram, Manga-Pixie

Pixies önskelista

Hej! Nu var det längesedan jag kom åt att skriva, men idag såg jag att Matte glömde stänga av datorn innan hon gick till vad hon kallar Jobbet. Undrar vem det är? Det verkar vara någon hon måste träffa, hon ser inte alltid så munter ut när hon ska dit. Men vi katter ska nog vara glada över att hon träffar Jobbet, för hon säger att utan Jobbet skulle hon inte ha råd att köpa all kattmat och kattsand som vi gör åt med. Det skulle ju vara förskräckligt!

I fredags kom Matte hem med en fröautomat, som hon hängde upp i den stora flädern utanför köksfönstret. Det gjorde hon förra vintern också för hon är så snäll Matte, hon säger att hon tänker på vår utveckling. Där samlas det en massa mat med vingar som man kan sitta och titta på. Länge. Och ropa till den att sluta vara så kaxig, för om vi bara kom ut så skulle vi fånga den och äta upp den. Tänk vad farsan och jag skulle ha kul med all maten!

Matte har lagt en bok med bilder på flygande mat i fönstret och säger att vi ska titta i den för att lära oss vad maten heter. Dumt va! Jag tänker inte prata med den i alla fall, så då kvittar väl det!

Eftersom jag är nästan ett och ett halvt år gammal, har jag hunnit vara med om en hel del. Jag vet t ex att om ett par veckor sådär kommer tomten. En rödklädd, skäggig figur med en lååång mössa och som delar ut leksaker och godsaker till oss katter. Han kommer in och säger Ho ho ho, finns det några snälla katter här? Och det gör det ju. Åtminstone två. Farsan och jag. Lilla Äcklet räknar jag inte med, och förresten har hon aldrig träffat någon tomte för hon är så ung och barnslig.

Jag vet också att man kan önska sig saker av tomten, så då passar jag på nu att skriva min önskelista:

Få vara ute en stund och fånga flygande mat.

Att Matte inte behöver träffa Jobbet så mycket utan kan vara hemma och klia mig på magen.

Rå oxfilé.

Att Lilla Äcklet flyttar hemifrån.

Roliga leksaker, gärna möss. Gärna levande!

Och eftersom jag är en sådan hjärtesnäll och FIN katt: fred på jorden.

Nej, nu måste jag ta mig en munsbit eller två, för jag blev hungrig vid tanken på bevingad mat, möss och oxfilé!

Kram Pixie

Nu skäms jag!

Farsan och jag
Hej igen!

Vad det är skönt att vara hemma, även om det skett en del förändringar bakom vår rygg när vi var förvisade till Lotta! Golv och väggar är annorlunda, men vår låda står där den alltid har gjort och maten får vi i köket och vi sover hos matte i samma rum så allt viktigt är ju som det ska!

I fredags kväll åkte matte och jag till Skövde och gamlamatte. Alltid trevligt att träffa henne och hon hade vänner hemma. En människounge slocknade gott i gamlamattes säng och jag passade på att slockna ovanpå honom. Mysigt värre! Men min mamma Chili och jag har inte så mycket gemensamt längre, vi har utvecklats åt olika håll. Hon tycker inte att jag ska ränna hemma hos henne och ockupera gamlamattes rum, och om hon bara kom åt skulle hon ge mig stryk. Det är tur att mattarna är noga med dörren när de går in och ut hos mig! Skönt att farsan inte har samma inställning där hemma, utan vi är ju kompisar och sover gärna i en mysig hög.

Dagen efter, i lördags alltså, åkte mattarna och jag till en stad i närheten av Skövde som heter Tibro, tror jag. Där skulle vi på utställning och jag blev instoppad i en bur igen. Men jag brukar sova bort mesta tiden, så det går rätt bra. Jag blev tyvärr utplockad igen ganska snart och ivägkånkad till en tant med en stooor kamera. Hon hette Åsa Petré, och jag hade ingen lust att posera alls, jag ville bara bli räddad av matte! Jag fick mycket klappar och beröm, så jag kunde vara stilla så Åsa fick några fina bilder. Jag kan kanske visa resultatet om ett par veckor!

Sen fick jag sova lääänge och väl, och när jag sov som allra bäst tog matte ut mig. Grinig blev jag, det var ju totalt onödigt! Instoppad i en kal och tråkig bur också. Väl där skulle en främmande tant slita ut mig nästan med en gång, och jag passade på attt tala om vad jag tyckte och tänkte om det, så matte fick ta ut mig i stället. Sen fick jag stå på ett bord och den främmande tanten klämde och kände på mig och hela tiden ville jag upp i famnen eller upp på axlarna på matte. Sen sa tanten nåt om att jag var fin ändå, och så sa matte Tack så mycket och så fick jag gå och sova igen, tack och lov.

Så gick det en stund och matte kom med ett papper som tanten hade skrivit och en rosett, och matte skrattade så hon nästan grät. Vet ni vad tanten hade skrivit? Längst ner stod det Mattes baby!!! Va, baby, jag? Ett helt år gammal, tuff och med skinn på näsan och hårdhänt uppfostrare av Lilla Äcklet!!! Jag skämdes så jag bara ville sjunka genom golvet...

Sedan, när vi åkte hem, hörde jag hur mattarna diskuterade mig. Tydligen tävlar jag i en högre klass nu när jag är CHAMPINJON, och tanten som kallade mig baby gav mig nåt som heter CACIB. Gamlamatte tyckte att jag fått tillbaka pälsen så fint (tappade mycket när jag blev könsmogen) att hon fick nåt vansinnigt i blicken, för nu ska jag åka till Örebro, där jag var på min första utställning och till nåt som heter Norge. Var i all sin dar ligger det? Har de god kattmat där?

Nu måste jag gå och ta en tupplur till, för det var en jobbig dag igår trots sovandet. Bilresan är ju tröttsam, för jag måste vara vaken och tala om för matte hur hon ska köra HELA TIDEN. Skickar med några bilder. Gissa vilken av prydnadskatterna som är jag!



Kram Pixie

Äntligen hemma!

Igår kväll fick vi äntligen komma hem!!! Matte och husse kom och hämtade oss, och i o f s stannade de i en evighet utanför en affär, men de förklarade att det var för att vi skulle få mat och sand, så ok då... och Lotta som svor på att de sålt oss för en tia för tre... var inte det liiite elakt?

Det var väldans omändrat när vi väl kom hem, men vet ni vad? De hade lagt in värmegolv i badrummet! Yippiee!!! Jättegott och något alla katter borde kräva!

Matte njöt av att ha oss alla i sängen, och det ställer vi så gärna upp på, även om hon klagar, fast inte på fullt allvar, att hon är stel som en pinne när hon vaknar... och äntligen får hon hjälp med att lösa sina sudokus, för allvarligt talat, hur bra går det när hon inte har nån som styr pennan? Jag hjälper så gärna till med att knuffa på pennan med huvudet när jag tycker hon är fel ute, och det är hon ofta.

Snälla Iris, nu är det så att en katt måste utnyttja alla sina talanger! Att fjäska med domaren, vad kan det innebära i slutänden? Jo, en massa extra kel och godsaker! En smart katttjej måste ha framförhållning. Vad kan detta ge för favörer i framtiden? Stiligare älskare, t ex... vill du hålla till godo med närmaste karlslok för att han råkar vara lockig? Nehej, nåt mer speciellt måste det vara, eller hur?

Tänk efter före, är mitt råd, syster, och lyssna inte på min matte (som jag i o f s har försökt kela sönder sedan hon kom från jobbet, hon rodnade faktiskt till slut...) som säger att jag t o m idkar het, liderlig sex med min kastrerade far... hon jobbar på frivården och muttrar saker som incest osv... men en katt måste väl ha utlopp för sina naturliga lidelser???

Och vet ni, vi är ofta barnvakter åt grå jako-papegojan Oskar. Han pratar en hel massa, mest en massa goja (fniss - visst var den bra?). Oskar brukar kalla min matte för skata, men det har hon sig själv att skylla - det var hon som kallade honom för det. Matte hade nån sorts jour förra veckan och svarade då Frivården... som Oskar har lärt sig. Undrar hur hans husse förklarar det för sina vänner? Annars brukar Oskar prata om var han bor nånstans, vilket är jättebra, han behöver inga såna däringa kapslar i halsband, för han talar om vad han heter och var han bor...

Sen brukar han säga God morgon, har du sovit gott till matte, och då gråter hon en skvätt... människor är konstiga!!!

Men nu måste jag tvångshångla med matte ett tag! Vi ska myyyysa så mycket, mest med mig uppoch nerpå...

Kram Pixie












++

Matte, jag är upprörd!

Nu har vi bott hos Lotta nästan en hel månad! Vad sysslar du med egentligen? Får vi bara komma hem så hjälper vi dig att renovera! Vi är säkert suveräna på att måla, se till så du mäter rätt när du lägger golv och välta ut spiken när du sätter upp lister. Vi kommer inte att vara ivägen ALLS!

Lotta är i och för sig väldigt snäll, men strängare än du. Vi får inte vara uppe på diskbänken t ex, men det struntar farsan i. Han kollar så att Lotta ser honom, hoppar upp och väntar på att hon ska komma tillräckligt nära och så skuttar han ner igen. När Lotta har gått och satt sig ner igen så hoppar han upp, igen... så kan de hålla på länge. Han är en retsticka!

Nu har Lotta skrivit en lista på grejer som du ska köpa till henne. 2 blomkrukor, 1 krukväxt, 1 hushållspappersrulle (Hihi, den var kul att mörda), snygg teburk med innehåll och lite annat smått och gott. Vi har försökt tala om för henne att det är världsliga saker och att man inte behöver så mycket, vi katter är goda föredömen, men hon lyssnar inte!

Sen ringde hon dig hörde jag och ville ha ett köksbord och ett par stolar för att hon varit så snäll och tagit hand om oss så länge. Två saker bara matte: vi har INTE gjort sönder något köksbord och stolar, hon har faktiskt inga köksmöbler än! Och så är det inte hon som har tagit hand om oss, det är vi som har tagit hand om henne! Så det så!

Jag skickar med ett idolfoto på mig taget av Iris matte Julia. Du säger att du älskar den bilden för jag sitter lugnt och stilla i farbror Alexeys händer och det ser ut som att vi ler mot varandra för jag vänder min bästa sida till, den med en mörk fläck i mungipan som gör att jag ser glad ut. Men jag tycker resultatet är bra, speciellt efter att du Photoshoppat bort dig själv för du är sannerligen ingen CHAMPINJON och får du se en bild på mig kanske du jobbar på fortare för att du längtar efter mig! Spika dig inte i tummen bara!

Din Pixie

(Farsan och Lilla Äcklet hälsar)

Jag har blivit champinjon!

Matte och jag var på utställning i Mölndal igår. Det är väl inte så vansinnigt kul, brukar sova bort de dagarna omväxlande med att svära åt alla löjliga katter (kan ni tänka er, en del av dem har till och med en massa päls!), men i alla fall... En farbror som matte sa hette Alexey klämde och kände på mig, sa en massa obegripligt till matte och plötsligt blev matte alldeles jätteglad och pussade och kramade mig massor. Blä! Sånt trams! Sen sa hon att jag blivit champinjon. En svamp? Såna har jag nosat på, för jag är väldigt matlagningsintresserad och brukar hålla koll på att matte gör rätt, men svampar? Äckligt! Det skulle jag spotta ut! Men eftersom matte blev så glad så var det väl nåt bra då? Men vet ni vad, batterierna i mattes kamera var slut. Slut! Mitt stora ögonblick är inte förevigat! Jag kan inte visa er det!

Sen fick jag i alla fall gå in i buren och sova vidare tills matte plockade ut mig igen. Då skulle samma farbror titta på mig och tre fula, brittiska korthårstjejer. Fast han tyckte att en av dem var snyggare än jag... helt obegripligt! Sedan fick jag sova vidare, fast matte hängde upp en kolossal rosett på min bur så jag fick vara ännu mer ifred. Bra! Sedan fick jag åka tillbaka till Göteborg och mattes yngsta unge Lotta, där farsan, Lilla Äcklet och jag bor när husse och matte håller på och snygga upp vårt hus.

Lotta var inte glad på oss häromsistens. Hör här: hon har alldeles nyss flyttat in i sin allra första egna lägenhet och kände inte riktigt till alla skrymslen och vrår. I en garderob upptäckte en av oss (jag skvallrar inte, men hans namn börjar på K, det är han som är modigast av oss) att en lucka var öppen. Där innanför var det alldeles svart och trevligt och vi utforskade utrymmet ordentligt. När vi kom ut igen kände jag först inte igen farsan och Lilla Äcklet. De var nämligen alldeles kolsvarta! Sen kom det en förfärlig massa oljud från Lotta och hon jagade oss genom hela lägenheten. Vi blev instängda i badrummet allihop och blev badade. Inget kul alls! Sedan torkade Lotta bort svarta tassavtryck från väggar och golv...

Dagen efter kom matte och hälsade på oss, och hon bleknade. Jag skojar inte! Hon muttrade nåt om utställningar och vilken färg skulle hon registrera om mig till, för min var nog okänd i utställningsvärlden... då tittade jag närmare på farsan och Lilla Äcklet, och det var nog så att allt sot (det var en sotningslucka som var öppen, fick vi veta sen) inte hade gått bort i tvätten...

Men vi katter är ju duktiga på att tvätta oss, så vi fick nog bort det mesta själva, och dagen före utställningen badade Lotta mig igen. På kvällen kom matte och klippte klorna på oss allihop och sen sov hon över hos Lotta. Vi bor ju egentligen på landet, men hon ville ha nära till utställningen. På morgonen var hon alldeles lycklig, för vi sov hos henne alla tre. Våran matte har så god smak! Hon tycker att vi är helt underbara, och jag kan bara hålla med henne. Möjligen med undantag för Lilla Äcklet!

Hoppas bara att vi får flytta hem snart, så matte kan vara lycklig alla mornar! Och så krävdes det både listighet och styrka för att komma underfund med hur Lottas dator funkar. Tur att jag är både listig och stark!

Nu hör jag att Lotta kommer tillbaka, hon har varit ute en sväng, så jag måste sluta.

Kram från Pixie (leg. champinjon)

Faktiskt synd om Lilla Äcklet!

Hej! Eftersom jag är en empatisk, varmhjärtad och väldans snäll katt (om jag får säga det själv), så förstår jag att något hemskt har hänt Det Lilla Äcklet. Matte visade en bild på datorn på en katt som såg ut att sova så gott i sin bur, med en ros bredvid sig och så började hon gråta. Vad gör man med gråtande mattar egentligen? Jag gjorde nog det enda rätta och tvingade henne att kela med mig en lång stund (mitt goda hjärta igen). Sedan kröp det fram att Det Lilla Äcklets pappa dött på en utställning i helgen, helt hastigt och utan att ha varit sjuk innan. Det kändes konstigt, för jag har ju alltid haft min pappa med i mitt långa liv, jag har ju fyllt ett helt år!

Då gjorde jag mitt storsinta val, Det Lilla Äcklet fick sova bredvid MIN pappa hela natten! Själv sov jag på hans andra sida, så att jag skulle slippa beblanda mig alltför mycket... och när hon kom för att säga godmorgon, så tyckte jag att jag gjort tillräckligt, så hon fick smaka på en rak vänster denna gång. Men visst var det fint gjort av mig? Jag menar, jag älskar ju faktiskt min pappa! Han är en riktigt cool kille och min stora idol!

Även om han kör ner mig från favvoplatsen ovanpå badrumsskåpet (varmt och gott från lysröret) när han tycker att han vill bre ut sig alldeles ensam där. Tar sats med bakfötterna gör han och bara sparkar ner mig... men inte ett ord av klagan kommer över mina läppar, det är bara att ta ny sats...
Men så här mysigt kan vi ha det! Det kommer att dröja läääänge innan Det Lilla Äcklet får dela det här med oss!

Men nu måste jag springa på lådan! Kram Pixie

Pixie - det är jag!

Hej! Min matte säger alltid att jag är så fin och duktig, och det har hon alldeles rätt i! Hon vet bara inte hur fin och duktig jag är, som t o m skriver egen blogg! Man måste väl följa med i tiden och visa att man är en modern katt...

Jag är en Cornish Rex-tjej som fyllde ett helt år i fredags, den 13 juli. Inte ett dugg otursdag, för jag fick rökt skinka av min matte. Jag är väldans förtjust i rökt skinka, om någon inte förstod det. Ett år - det låter väl vuxet och moget! Jag bor tillsammans med min matte, min pappa och en liten dum, barnslig cornish-tjej som bara är ett halvt år. Rena barnrumpan, och jag har fullt upp med att försöka uppfostra det lilla kräket. Hon ska hålla sig på sin plats, annars svär jag åt henne och ger henne en rak höger. Det är det enda som hjälper!

Mitt riktiga namn, det som står i stamtavlan vill säga, för Pixie är väl inte oriktigt? är Curls 'n Claws Miss Elizabeth Swann. Det vägrar jag lystra till, för det kan man väl inte heta! Min gamla-matte, som jag föddes hos, kallade mig för allt möjligt. När pappa och jag flyttade till nya matte i november förra året, tyckte hon att vi var mer högt än lågt, men vi cornishar är ju såna! Nya matte såg en Harry Potterfilm där en lärare trollade fram ett gäng cornish pixies, små elaka typer med vingar och som fladdrade runt öronen på folk, och så säger läraren nåt i stil med "Those annoying Cornish pixies". Matte säger att hon fick en uppenbarelse då. Vad menar hon med det? Efter det fick jag i alla fall heta Pixie, och det gillar jag.

Gamla-matte har varit och hälsat på i helgen för att fira min ettårsdag (tack för de roliga leksaksmössen, men den konstiga blå grejen kunde du ha behållit). Mattarna, nya och gamla, hjälptes åt att fotografera oss katter, så jag skickar med bilder på farsan och Det Lilla Äcklet.

Lilla Äcklet till vänster, farsan till höger och hon den vackra på bilden högst upp, det är jag! Men det förstod ni nog!

Nähä, nu måste jag tvätta mig en stund! Kram Pixie