Hur gick det här till?

Hej!

Matte jobbar i kriminalvården, vad nu det är för nåt, men hon säger att om man tjuvar nåt så kan man få fotboja. Och så var det så här: i går var Matte och Tottis på utställning (ja Matte, jag skulle just berätta att Tottis tog sitt första cert, jag lovar), och då ville inte Matte ha plånboken med sig, så hon lade sina pengar i byxfickan.

I morse skulle hon ta rena jeans och lade sina överblivna sedlar från de smutsiga byxorna på badrumsgolvet medan hon trädde i bältet på de nya. Kul, tänkte jag, och snabb som en kobra snodde jag pengarna och sprang därifrån så fort jag kunde och Matte efter. Tyvärr hamnade jag i ett hörn, så Matte kunde återta rovet, men hon blängde på mig och sade att det hade jag inte gjort ostraffat. Hela dagen gick jag och funderade på vad hon menade med det, och sedan kom hon hem...

Nu har jag fått fotboja! Usch vad jag skäms och tung och klumpig är den! Matte säger att om jag inte är snäll får jag ha den en vecka, men Matte, jag är jättesnäll! Det var inte meningen att sno dina pengar, det bara blev så! Jag hade bara tänkt leka lite med dem... kanske riva sönder dem eller smaka på dem eller så...

Men jag ska ALDRIG göra så mera! Det här är mer än vad man kan stå ut med som Prinsessa!
Men nu måste jag iväg och göra Matte på gott humör igen så jag slipper det här eländet!

Kram Pixie

Nu är julen över...

...och julskinkan tyvärr slut. Den var väldigt smaskig! Vi katter fick lite smakprover varje dag, så vi var ganska nöjda. Men den viktigaste julklappen av alla uteblev: det blev inte fred på jorden, så som en verkligt FIN kattflicka som jag naturligtvis önskar sig.

Det var nog Lilla Äcklet och Tottis som önskade sig nåt annat, mer världsligt, så tomten lyssnade mer på dem än på mig!

Ytterligare en anledning för mig att ge dem varsin råso... äh, jag menar naturligtvis varsin lektion i empati och altruism. Fina katter kan fina ord!

Här är en bild på nån sorts flygande mat som Matte blir alldeles till sig när hon ser. Visst ser de goda och aptitliga ut! Matte säger ofta till Husse att man äter med ögonen också och jag håller med. Lite rött i maten så blir det så fint så och det riktigt vattnas i munnen!


Så var det den här bilden... den känns jag inte riktigt vid, men Matte sade att den måste med, annars får jag inte låna datorn...


Man kan inte vara på topp jämt, men just detta har jag ingen förklaring på. Tottis har säkert krupit närmare och närmare i smyg! Och titta på farsan, bekvämt inkrupen under en filt, det är just likt honom. Vet ni var han sover på nätterna? Det kan jag tala om! Bredvid Matte, under täcket, med huvudet på hennes arm!



Och sista bilden, på lilla mig då, Mattes Prinsessa, den gillar jag. Det var när jag var nyopererad och var tvungen att ha tratt på mig några dagar. Kolla in min blick, visst skulle den kunna döda!!!??? Jag kan rapportera att min undersida är prisis så jättesnygg som den var innan, och det är fortfarande lika gott att bli kliad PÅ MAGEN! Vilket Matte, och numera även Husse, utför på befallning. Man ska dressera sitt tjänstefolk ordentligt! Den enda begränsning jag känt av är att Matte inte kan utföra magkliandets ädla konst om man väcker henne på nätterna. Skumt! Alla reflexer kanske inte funkar då? Men det är kanske bara mer träning som behövs!

Men nu hör jag att Matte ska borsta tänderna och gå och lägga sig, så jag måste kila iväg och dricka vatten ur badrumskranen! Vi har våra rutiner vid läggdags.

Kram Pixie

Vad har dom gjort???

Hej!

Mattar är opålitliga! Där låg jag hemma i all fridens ro när Matte stoppade in mig i en bur och Lilla Äcklet i en annan och åkte iväg med oss. När vi kom fram kände jag igen lukten, ett djursjukhus! Jag fick en otäck spruta och somnade. Sedan vaknade jag med en tratt om huvudet och ett stort sår på magen. Lilla Äcklet hade minsann inte behövt sova, utan hon hade bara behövt ta blodprov! Matte, orättvist!

Fast Matte har berättat efteråt att jag ska se det som att jag inte får min kropp exploaterad mer utan Matte har mig bara för att hon älskar mig så mycket. Jag får nog fundera över det där en stund. Har mig??? Vem har vem tror hon??? Men det här med att hon älskar mig så mycket lät ju bra.

Fröautomaten för den flygande maten har kommit upp, och vi sitter allihop och tittar på alla godsakerna... fast när det kom ett brunt djur med yvig svans blev till och med farsan lite fundersam. Eftersom det är han som är flygande matexpert i huset frågade vi vad det var för nåt, men han bara harklade sig och muttrade något om borstsvansad brunkvittrare eller så. Jag tyckte han lät osäker. Bilden på farsan är när han studerar den flygande maten som bäst och viftar på svansen så fort att den inte syns en gång...

Varje morgon kommer farsan ut en stund i sin sele, den gamla var för klen och han kunde rymma, och han påstår att den nya selen är gjord för pitbullterriers. Matte har viskat i örat på oss andra att visst är den gjord för hundar, men att hon absolut har för sig att det stod dvärgspets på etiketten... men det berättar vi inte för honom, för han är så modig och försvarar vårt hem så bra. Den dumma Stickan har ju inte visat sig i närheten sedan farsan klådde upp honom! Se bara vad han är beredd att lära alla som kommer i närheten en ordentlig läxa! Och titta noga på hans rakade hår! Han säger att Matte brukar raka honom på nätterna när vi andra sover för att han ska se så tuff ut och att Matte letar efter ett svart nithalsband till honom. Jag tror det skulle passa honom!

Nu är jag lite sömnig så jag går och tar mig en catnap. Hej så länge!

Pixie

Det har hänt massor!

Hej alla!

Oj vad det har hänt saker här! Jag har bara inte haft tid med att skriva. Matte och ibland Husse med har varit ute och rest en del, så snälla grannen Sylvia har tittat till oss och Mattes ungar har passat oss ibland, så nu har jag satt ner foten och sagt till dom att nu får dom bara stanna hemma, så det så! Och det verkar som att dom lyder mig, för nu var det ett tag sedan. Vaddå ut och resa, när Matte helt enkelt kan stanna hemma och ta emot all Pixiekärlek! Det finns väl inget som går upp mot det!

Och så säger Matte att nu är jag bara, bara hennes, att Gamlamatte har gett bort mig helt, och där har Matte fått precis allt om bakfoten. Det är ju hon som tillhör mig, från dag 1 jag kom hit! Inget har förändrats och jag är hennes prinsessa, säger hon ofta. Klart jag är! Det finns väl inget finare än prinsessor???

Och så har Lilla Äcklet också gått och blivit Champinjon! Vet ni vad hon sa? -Det var väl inget märkvärdigt, bara att gosa lite med en kattvänlig person och säga hej till alla trevliga katter där, so what's the big deal? Hon kan lite utrikiska den dumma bruden och hon sålde sig sååå lätt!

Så till sist - vi har blivit en till! Nu bor här alltså 2 för många. Matte kom hem med en liten rödhårig vidrig sak som dessutom inte ser likadan ut som vi andra. Jag gör mitt bästa för att hon ska hålla sig på sin plats, men farsan och Lilla Äcklet tycker att hon är sååå trevlig och sade Hej och välkommen. Suck! Äcklet till och med sover med henne, och det säger väl allt om båda två...

Och så har farsan varit ute och slagit igen, ja det var ett tag sen, men han satt ute i sin löplina när förhatliga grannkatten Stickan kom i närheten igen. Farsan slängde sig mot honom och löplinan brast. Bägge katterna försvann i fjärran och Matte trodde att hon sett farsan för sista gången. Men efter en kvart krafsade han på dörren och ville in. Han slängde sig på golvet och hade sååå ont i tassen, men det gick över efter en kort stund. Under tiden berättade han hur han hade klått upp Stickan så till den milda grad att han aldrig skulle våga visa sig i närheten igen och kanske är det sant, för vi har faktiskt inte sett honom. Jag som trodde att farsan överdrev åtminstone lite grann, men min farsa är stor, stark och modig! Och nu har Matte monterat upp en ny löplina, som ska klara av en sån tiger som farsan.

Nä, nu serverar Matte middag, så jag måste kila!

(Bilderna från utställningen är det en tant som heter Caroline som har tagit, Matte kan inte för sitt liv komma på efternamnet, så hon ber om ursäkt! Men visst syns det vilken naiv och korkad katt hon är, Lilla Äcklet???)

Matte utlämnar mig igen!

Hej!

Har alla lika stora problem med sina Mattar som jag? Att Mattarna alltid, utan undantag, kommer på oss i ovärdiga situationer? Titta bara, och Matte påpekar med skadeglädje i blick och stämma att eftersom jag ligger överst måste jag ha hamnat där sist... Rackarns också! Men observera åtminstone att jag till största delen ligger på farsan!

Lilla Äcklet har varit på utställning igen, och den dumma lilla bruden tycker fortfarande att det är sååå skojigt! Och bara komma och visa upp sig och få ett cert, lätt som en plätt! Hon hade legat i Mattes knä nästan hela dagen och tittat på många katter och människor. Matte, du ska inte vara ute och ränna med Lilla Äcklet, du ska vara hemma hos mig och klia mig på magen! Du får lära dig att du har en Uppgift!

Matte har berättat att balkonginnätningsplanerna har kommit så långt som till att nät är inköpt och farsan ser fram mot att få en bra spanplats. Han har ju ett stort ornitologiskt intresse och vill gärna utöva sin hobby. Förut idag satt han i köksfönstret och tittade lystet på en rödhake, men Matte säger till honom att det är opassande att klappra med tänderna, vifta våldsamt på svansen och jama upphetsat när man har en seriös hobby. Farsan muttrade att seriositeten är det sannerligen inget fel på, han skulle gärna ta en ännu närmare titt på rödhaken och kanske också se efter hur den ser ut inuti.

Matte har varit otrogen! Kan ni tänka er, hon lämnade oss med en måttligt road Husse och stack till ett ställe som heter Kreta och en kväll när hon och hennes åtta kvinnliga arbetskamrater (tänk er själva, nio tanter, var glada att ni inte var med, jag får skavsår i öronen vid blotta tanken) hade ätit middag kom det en äcklig vit katt och smilade in sig och somnade i hennes knä. Och detta kan hon med att berätta! Hon försökte förtvivlat släta över det med att hon längtade så vansinnigt efter oss att det kändes åtminstone liiite hemtamt med en sovande katt i knät. Som om vi skulle gå på det! Ren och skär otrohet, det är vad det är! Jag hade tänkt vara lite fjär mot henne för att hon skulle veta sin plats, men jag glömde tyvärr bort det när hon kom innanför dörren, för hon KLIADE MIG PÅ MAGEN!

Men nu hör jag att farsan och Lilla Äcklet verkar ha hittat en fluga så jag måste gå.

Kram Pixie

Min farsa hjälten!

Det var en tidig morgon i Olsfors... dimman hade knappt lättat, men som vanligt ville Farsan ut till sin löplina utanför köksfönstret. Jag, hans dotter, satt uppe i gästrumsfönstret och betraktade dramat... Plötsligt dyker en siluett upp... en röd och vit katt vid namn Stig (ej att förväxla med hunken Stig) och ställer sig på tvären och tittade hotfullt på farsan. Farsan fräser varnande och talar om för fienden att han lagt sin sista kattlort om han kommer en centimeter närmare... Stig struntar i varningen och anfaller... En vild kamp tar sin början! Vem kommer att vinna? Spänningen är olidlig för åskådarna (Matte och mig). Stig anfaller... vad händer nu? Vilda stridstjut uppfyller nejden... Matte öppnar ytterdörren och går ut och Stig springer ifrån krigsskådeplatsen. Farsan tjuter hjältemodigt och hoppar efter honom, men kopplet tar emot! Matte och farsan tittar efter Stig, som försvinner i fjärran i det första soldiset. Kvar på marken ligger några tussar av rött och vitt hår som rör sig lite i vinden... friden är återställd. Min far sitter oberört i köket och tvättar sig efter väl förrättat värv. Han har räddat familjen...












Min hjälte!

Inte kan dramats upplösning ha berott på att Matte hade full koll hela tiden och att Stig försvann för att hon sprang ut och skrämde honom, nej nej nej! Min farsa är stor, stark och modig!

Beundrande dottern Pixie

Skrattar bäst som skrattar sist!

Hej! Oj vad det har hänt mycket sedan sist! Och skrattar bäst som skrattar sist!

Lilla Äcklet var i alla fall på utställning häromsistens, i Stenkullen, och RÅKADE få ett cert. Domaren måste ha varit gravt vindögd den dagen, men shit happens. Hon kom hem och var sååååå högfärdig så det var inte sant. Hon kom t o m med spydiga kommentarer som att det var ju inget märkvärdigt, det var ju bara att åka dit, titta på trevliga katter (!) och gosa med domaren (!!!).

Titta här bara! En tant som heter Caroline Stenborg tog två kort på det dumma Lilla Äcklet, som tycker det är sååå trevligt. Jag talade om för henne att en Riktig Katt inte säljer sig så billigt, men hon undrade bara vad jag menade, och oh vad trevligt att hon ska på utställning snart igen så hon får tillfälle att prata med ännu fler trevliga kompisar. Brrr!

Själv var jag en sväng i Norge i helgen, eller ja, Matte, Gamlamatte och Stigs matte Maria var med också, och Marias katter Stig, snyggingen, numera kastrat, och så Trixie, Devon-tjej. Och vet ni vad, jag har blivit Internationell Champinjon! Jag förstår fortfarande inte det märkliga med champinjoner, men Matte blir glad i alla fall. Och dagen efter fick jag en ny rosett till min (stora) samling. Roligt att man uppskattar sann skönhet även i Norge! Och Stig som i alla fall har varit en riktig hunk blev BIS. Trixie, som hade det försonande draget att sätta Stig på plats flera gånger, blev också Internationell Champinjon, så vi var ett väldans stolt kattgäng som återvände till Sverige.

Norge var inte så märkvärdig egentligen, det bestod bara av en ishall och ett hotellrum, så varför Matte har tjatat om det begriper jag inte alls. Och långt dit var det också, så man blev både kissnödig och hungrig på vägen. Men på kvällen fick jag ha Matte för mig själv så som det ska vara, så att hon kunde klia mig på magen och det är det viktigaste som finns. Stig och Trixie fick bo i badrummet för säkerhets skull så de fick inget magkli.

Men nu måste jag gå och tvätta mig noga!

Kram Pixie